Anledningen till hjorthornsaltets placering.

För att se till att det ska bli rätt för Jonna lilla så ska jag nu skriva ett till inlägg idag så att det blir jämnt (raderat utkastet också, det var tomtXD).

Jag vet däremot inte om jag har så mycket vettigt att komma med. Jag kan säga att jag är lite besviken på Trash :P Men eftersom han faktiskt ångrade sig lite mot slutet då han insåg att hans stolthet inte skulle ha blivit törnad och han faktiskt kunde ha tjänat en hel del på det... Där rök chansen! Sen kan jag berätta om hjorthornssaltet.

Jag gick ner till Flygis något ensam eftersom jag för tillfället lider av någonting som kräver folks närvaro. Innan det så hann jag beskåda folk i träd, både på väg upp och till slut, ner. Jag traskade ändå glad i hågen ner till Flygis, det skulle inhandlas mat=). När jag handlat allt (ojoj så mycket, till och med kassen gick sönderXD) förutom hjorthornssaltet... Efter att ha tagit hjälp av Elina i egen hög person som dock försvann utan att ha fullgjort sitt uppdrag. Jag var för trött för att inse att det borde stå vid kryddorna så jag spenderade x-antal minuter vid bakgrejorna. Sen gav jag upp! Jag vände på klacken (så mycket det går i ett par fotbollsskor) och tågade iväg mot närmsta levande varelse i röd skorta. Denna varelse, låt oss kalla honom Benjamin XD.

Jag frågade snällt om han visste vart hjorthornsaltet kunde finnas. Stackars pojke, klockan var snart stängningsdags, det låg kartonger utrivna överallt och så kommer en studsandes liten flicka och frågar om något så dumt som hjorthornsalt. Pojken ska dock få en medalj av mig för hur han redde ut det hela. Han tittade först på mig och såg ut som ett stort (bokstavligt) levande frågetecken "hjortronssalt!?" Nä svarade jag förklarnade "hjorthornssalt" "Jaha...... Det vet jag faktiskt inte riktigt vart det står... Jag ska ringa Jimmy." Sagt och gjort snabbt som ögat fiskade han upp interntelefonen och satte den till örat. "Hjort horns salt?" "Jaa" svarade jag, glad över att han lärt sig så fort. Sen svarade någon, "Ah, det är Benjamin. Vet du var... *viskar till mig* vad var det nu igen?" "Hjort horns salt" svarar jag leende. "Hjort horns salt" repeterar han. "Han du hört talas om vart det kan finns inom dessa väggar?" Han läggar på och säger "Ja.. Det finns uppenbarligen." Vid det här laget överlycklig. "Här borta" Snällt eskorterar han mig till kryddhyllan fem meter bort. "Här någonstans" tillägger han med en sådan hopplös min när han får syn på den gigantiska hyllan med kryddor som tornar upp sig mot oss. Vid det här laget småskrattar jag för mig själv. "Ska vi börja från varsin ände?" Förselår han. Ja, jag hade ju gott om tid så. Efter någon minut säger han "åh, jag ääälskar kanel." Jag tror det blev för mycket för mig, jag var för trött redan! Resten av skattjakten skrattade jag konstant XD. Till slut, precis i mitten stod den. "Jag ska aldrig leta från sidorna igen, jag ska alltid börja från mitten!" Jag kan inte annat än hålla med eftersom vi stått där i vadå, tio minuter? "Jag ska flytta på det" Och han tar ut de påsar med salt som finns, ger en till mig går bort och puttar lite på någon annan mindre viktig krydda och sätter in den där. "Nu blir det lätt att hitta nästa gång" "Egentligen inte, inte om du verkligen ska ta din teori om att börja från mitten på allvar." "F*N. Den får vara där nu!" säger han med eftertryck "Du kan få dagens guldstjärna" säger jag. Han är tyst ett tag. Sen säger han "Du, vad använder man det där till egentligen?" "Du vet drömmar?" Först tittar han oförstående på mig, "kakor" förtydligar jag "Ja..." Man använder inte jäst eller bakpulver i dem, utan det här istället. "Jaha" säger han och låter det smälta in lite. "Man lär sig något nytt varje dag" säger han leende och går tillbaka.

Klar som jag är nu, och lite förvånad över att ingen har ringt och frågat var jag är eftersom det tog längre tid än beräknat. Jag går vidare, och inser att jag måste ta mig förbi det torn med kartonger som nu ligger staplade mitt i gången. Hm... Plötsligt tittar Benjamin fram bakom alla dessa kartonger, "Kommer du förbi?" Vi bedömmer avståndet som att det borde gå. Jag går försiktigt, långsamt... Och det går!! Wohoo! Jag säger tack och försvinner vidare. Då kommer Jimmy läser jag på hans namnskylt, "Benjamin, har inte d slutat!? Jag tar hand om det där." "Joo" Svarar Benjamin och närmast springer därifrån. Fyra sekunder senare ramlar hela högen med kartonger. På varsin sida om Jimmy som ser alldeles förstöd ut vrider sig både jag och Benjamin av skratt.

Helt enkelt en lååång historia om en kort handling Dagens guldstjärna till Benjamin! (Extra tack ska Viktor och Marcus ha också, annars hade inte mina systrar varit glada på mig...)