Klarare.

Ibland undrar jag varför nätterna är till för att sova på. Faktiskt. Jag tycker om det när det är mörkt, det gör ingenting om det är kallt, det är faktiskt ganska behagligt. Jag vill inte gå in. Vem har bestämt att man ska sova på natten? Bara för att normalt folk brukar bli trötta då? Jag är inte trött ikväll jag skulle kunna hoppa runt i timmar, utan varken mål eller mening. Bara för att. Bilda er inte någon konstig uppfattning om varför jag skulle vilja göra det, jag är bara överladdad ikväll. Jag känner att jag börjar gå mot att bli något filosofisk också. Det var länge sen nu, så uppenbarligen var det dags igen. Ni vet att man ser världen ur ett annat perspektiv då? Allt blir som närmare men ändå längre bort men egentligen befinner det sig på exakt samma plats. Allt blir större, men på något sätt mer obetydliga? Då är allt för det mesta ganska vackert, om det nu är rätt ord att beskriva det med. Det blir tydligare hur som helst, och klarare, man skulle kunna säga vackrare om man vill det alltså. Fast klarare var nog ett bättre adjektiv ändå. Garanterat bättre, klarare blir det. Jag tror jag tycker om när det är så, fast jag är inte riktigt säker ändå, vad är det som egentligen är bättre? I praktiken ser det likadant ut som tidigare, men ändå inte. Är det någon som vet vad jag menar? För om det nu är så, så vill jag gärna ha ett djupt samtal med denna person, och försöka komma fram till när det egentligen förekommer...