Knäckebröd.

Mitt ibland allt befinner jag mig just nu. Det är en ganska behaglig tillställning, mittemellan, för er som aldrig besökt det tidigare, ni borde pröva på. Väldigt trivsamt. Förutom det faktum att ingen egentligen vill bli kvar där för evigt, eller för länge överhuvudtaget, man tröttnar så lätt. Vem bestämmer vad som är för länge då? Förhoppningsvis en själv skulle jag säga, även om det inte alltid är fallet. Men det finns en gräns då man blir trött på det, det finns det för alla, det är bara en fråga om när och var det kommer, men kommer det gör den. Jag har en tendens till att bli uttråkad ganska fort men nu, mittemellan sängen och vakenhet, mellan mätt och hungrig, i mitten mellan försäsong och matcher, mellan helg och vecka*, social och inte social. Mittemellan allt^^ och jag är, för en gångsskull väldigt bekväm i denna position, och planerar att vara det för åtminstone ett tag till, och det gör mig glad.

*Det är faktiskt väldigt sant ur min mening, hur helg känns inte torsdagarna? Men det är inte helg vilket innebär att det är skola imorgon, men bara en dag, därav befinner jag mig just mellan vecka och helg trots att det är torsdagskväll.