Som kanske nästan alla vet, åtminstone alla som har varit hemma hos mig så bor jag vid en sjö. Sjön har namnet Lommaren och är en relativt liten sjö, och denna lilla sjö har alltid varit väldigt snäll mot mig. Ända sen jag var liten så har jag badat där varje sommar, jag har paddlat, lekt och simmat. Jag har lärt mig åka skridskor på Lommarens is, det säger väl allt? Jag har ridit på isen, åkt släde och spark. Jag har skottat på isen också, fikat och promenerat. Jag har alltid klarat mig på något sätt när jag har råkat illa ut där, på något lustigt sätt har jag klarat mig från att drunkna eller ramla ner i vakar. Idag har jag till och med varit ute och åkt lite långfärdsskridskor ett tag, i solen och på alldeles klar is. Men just nu cirklar det en helikopter över sjön, sökandes efter någon som saknas. Det gör mig ont att någon saknas på min sjö, nu, idag, vilken dag som helst. Att någon saknas någon överhuvudtaget gör ont. Att någon saknar.
"Du saknas mig"
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
När pappa pratade om en som hade gått igenom isen tänkte jag direkt på ditt blogginlägg och den cirkulerande helikoptern. Sen fick jag veta att jag visste vem det var. Lite märkligt, men ja. Usch, stackars familjen, att pappan och morfadern drunknar dagen innan julafton!
Det är alldeles för hemskt:/
Skicka en kommentar